Campaign poster "Education can't be cheap"

Aside from their trademark topics of civil liberties, freedom of information and transparency of the state, one of the most important campaign topics for the Pirates of NRW was proposing an educational system that will allow all students to be taught at the same schools where they can progress through a flexible course system at their individual pace. The new style of politics that many voters expect from the Pirate Party could already be witnessed on monday, as the new parliamentary group got together for its first meeting, which was streamed live to the internet and collaboratively documented in a pirate pad.

Campaign Poster "Rights to creators and consumers"

The Pirate Party NRW will be an opposition party, as the Social Democrats and the Green Party will be renewing their coalition. They had been governing North Rhine-Westphalia as a minority government since 2010, but were unable to pass a budget, which led to the 2012 re-elections. Social Democrats and Greens now have a solid majority of 128 to 109 seats. Members of the new Pirate parliamentary group have already announced that they are willing to support individual policies of the government coalition, whenever they are in accordance with the Pirate Party’s platform. They are determined to respect the MP’s freedom to vote according to their own conscience and foster a political culture that makes minority governments and changing majorities more feasible, as they are still very rare in Germany’s political system.

Greens now have a solid majority of 128 to 109 seats. Members of the new Pirate parliamentary group have already announced that they are willing to support individual policies of the government coalition, whenever they are in accordance with the Pirate Party’s platform. They are determined to respect the MP’s freedom to vote according to their own conscience and foster a political culture that makes minority governments and changing majorities more feasible, as they are still very rare in Germany’s political system.

Angela Merkel’s Christian Democratic Party had its worst election result to date in NRW, going from 34.6 percent in 2010 to just 26.3 percent in 2012. The disastrous result led Merkel to fire environment minister Norbert Röttgen who had been leading the Christian Democrats in NRW. If the national coalition of Christian Democrats and Free Democrats survives for the rest of the term, the Pirates will be looking at national elections in September 2013. While a lot may still happen in the meantime, the results from NRW as well as national polls that see the Pirates at about 10 percent, are reason to be optimistic.

Idag fick jag kännedom om ett liknande svenskt projekt: Riksdagsrösten. Projektet är förhållandevis nytt, ämnar till att aggregera och på ett enkelt sätt framställa röstdata och statistik över svenska riksdagsledamöters arbete och har ännu inte stöd från Europas största sponsorer i IKT-volontärsarbete, men söker ekonomiskt stöd.

Gå in och stöd dem nu – det har jag gjort!

Den som följer mina resonemang på flashback (inlägg 75 och framåt ungefär) vet att jag visserligen förhåller mig sunt skeptisk till statistiska mätdata som sådana – siffror kan vara missvisande. Det behöver till exempel inte vara ett tecken på politisk framgång att man som riksdagsledamot lämnat in fler motioner än andra riksdagsledamöter. Det viktigaste är och måste få vara att motionerna har en realistisk möjlighet att göra skillnad.

Men att offentliggöra och analysera mätdatan är ändå ett bra sätt att återknyta till individuella parlamentariker – vem är det som drar i vilka trådar och när? Vilka parlamentariker arbetar kvantitativt, och vilka arbetar kvalitativt? Vilka arbetar inte alls? Sådan och mycket annan information brukar jag försöka plocka upp från VoteWatch, som snabbt blivit mitt verktyg of choice utöver parlamentets egna sidor (som inte katalogiserar per ledamot, utan snarare per utskott).

Här ser ni Riksdagsrösten själva presentera sitt projekt:

Ni kan även följa projektet på twitter: @riksdagsrosten

Pirates vote at the national assembly (CC-by-sa Ben de Biel)

Ensuring participation in times of exponential growth

The PP-DE’s bi-annual national assemblies are the key events in its organizational structure and the highest authority in the party. Unlike all other major German parties, every single member is allowed to attend the assembly and to vote. Between 5 and 10 percent of all members usually exercise this right. Finding a large enough venue and financing an event of that size is becoming increasingly difficult.

A lively debate over possible solutions to this problem has largely rejected the idea of a delegate system. Pirates want to make use of technology to ensure the possibility of direct participation of all members. However, the German party law forbids online assemblies as they are exercised in Pirate Parties in other countries, as secret and secure elections for the board cannot be ensured when people vote from home via the internet.

The emerging solution is to have an assembly in several venues across the nation at the same time, connected via live stream. All members will still have to attend at one of the locations and vote in person. The results will be added up electronically, but each vote will have a paper trail. This model will be tested at the next national assembly in november, which will take place in two separate locations in the city of Bochum. The success of this project will be critical to continuing the PP-DE’s standard of direct democracy.

National board elected

While the last assembly six months ago focused on the party’s political platform, this weekend was dedicated to electing a new national board. Although the platform of the PP-DE is collaboratively created and decided upon by all members, the national board has considerable power in determining the strategy of the party by representing it in the media, making financial decisions and organizing administrative work.

Former vice-chairman Bernd Schlömer beat two other promising candidates for the chair: Former chairman Sebastian Nerz and Julia Schramm. 41-year-old Bernd Schlömer is seen as a unifying figure, having served on the board for three years and enjoying broad support from the party’s members.

Nerz and Schramm are more controversial: the former because of his relatively critical stance on the party’s opinion formation tool LiquidFeedback and his disagreements with the Berlin state parliamentary group, the latter for her public criticism of the strict German data protection laws, which she deemed somewhat detrimental to the free flow of information on the internet. The fact that both of them are among the other eight board members elected in Neumünster goes to show, however, that the party is hardly divided into camps and the personal positions of board members are still secondary to their ability to communicate the party’s political platform.

The board. Top: Klaus Peukert, Sebastian Nerz, Bernd Schlömer, Markus Barenhoff, Matthias Schrade. Bottom: Sven Schomaker, Julia Schramm, Swanhild Goetze, Johannes Ponader (CC-by-sa Piratenpartei Deutschland)

Prague declaration on Pirate Party Europe ratified

Among the internationally significant decisions of the weekend was PP-DE’s ratification of the Prague declaration authored by pirates from all over the Europe at the Pirate Parties International Conference two weeks earlier. The signatories agree to include a common election program in their platforms for the EP elections in 2014, to coordinate their campaigns, and to establish a Pirate Party of Europe. The ratification was welcomed by guests from international Pirate Parties that attended the assembly. Board member Julia Schramm has made it her goal to help facilitate broad transnational participation in writing the common election program.

Piratpartiet founder Rick Falkvinge speaking at the PP-DE national assembly (CC-by-sa Ben de Biel)

United against racism

The national assembly brought a close to a widely publicized debate: Following the success of PP-DE over the last couple of years, the party had attracted a few people with fringe right-wing positions who sought to find a place in the party known for its strong stance on freedom of speech and the pluralism of its members. While their ideologies found no basis whatsoever in the Pirate Party’s progressive and international platform, some people argued that PP-DE would have to tolerate those few members’ opinions within the party on the grounds of freedom of speech.

The pirates gathered in Neumünster agreed almost unanimously that racist and anti-Semitic hate speech has no room in the party. To the extent that such statements do not impinge on other people’s rights or constitute denial of the Holocaust, they are rightly protected by freedom of speech – a right that protects one from criminal prosecution. Freedom of speech does not, however, protect from criticism. A party, that has by definition agreed on a more narrow set of values than society at large, can very well protect freedom of speech as a human right, while leaving no room for racism in its own ranks. PP-DE has made it very clear that it will not serve as a platform for inhuman ideologies, but will work towards a society that judges all people on the content of their character alone.

Pirates gather in front of a banner that reads "no room for racism" (CC-by Tobias M. Eckrich)

As my political awareness has been increasing I have realised how important it is to have independent experts. Whenever you go deep into a controversial, political issue, at one more or less quick moment, often the crucial  question that comes to your mind is:  do we have independent experts we can rely on to tell us what comes the closest to the truth and therefore can help us defining what action we should take to solve the problem?

The European Union, of course, agree with this view and have created EU independent bodies of experts in various areas that are serious and respected. One of them is the European Data Protection Supervisor (EDPS).

 As it is stated in its constitutive legislation, voted by the EU in 2001: ”With respect to the processing of personal data, the European Data Protection Supervisor shall be responsible for ensuring that the fundamental rights and freedoms of natural persons, and in particular their right to privacy, are respected by the Community institutions and bodies”.

Since 2010, twice the EDPS have expressed concerns about the effects of the Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA) on our fundamental rights. Its latest opinion dates back from the end of April.

If an expert body, recognised and supported by our EU institutions, assesses on two separate occasions that ACTA is a risk for our fundamental rights, I feel inclined to take this assessment into consideration, and I am sure many of my fellow EU-citizens would follow the same logic.

Therefore, I am astonished and even worried by the statement made by the European Commission representative at the European Parliament’ committee for Civil Liberties, Justice and Home Affairs on 26 April, to comment on the EDPS opinion on ACTA. It rejects the EDPS’s ”wrong” conclusions, on the ground that they are based on ”erroneous assumptions” and ”selective analysis” (watch the debate from 11:48:48 from the presentation of the EDPS opinion and the reply of the European Commission representative from 12:13:00).

How can the European Commission explain how it was able to communicate that the EDPS’s concerns about the impact of the agreement on fundamental rights are ”wrong”, while at the same time having submitted the agreement to the European Court of Justice because it needs to know whether ACTA is indeed compliant with fundamental rights? 

Also, the European Commission checks that the Member States have similar independent data protection authorities, whose expertise they should acknowledge. But here it seems the Commission does not consider in its priority to follow the independent authority they themselves have at their disposal… This weakens the position of the institutional framework the European Commission is proposing for the Member States and thereby undermines their own ambitions in data protection.

The EU should show the right way, be exemplary to its citizens, and if not at least show some logics in its way of being able to assess whether a future law (ACTA) is right or not. By undermining the EDPS expert’s voice, the European Commission representative at that particular meeting did not do so. His statement, according to the European Commission, is not its official position. ”You are damn’ right!” and we will help making sure it will never be.

Budgetkontrollutskottet riktade i sina voteringar tidigare under våren hård kritik mot några av EU:s institutioner. Framför allt är det European Medicines Agency, European Food Safety Agency och ministerrådet som inte uppfyller parlamentets krav. I de två första fallen handlar det om misstänkta fall av korruption. Båda institutionerna har letts av personer som stått i tät kontakt med privata aktörer och deras affärsverksamhet, trots att institutionernas uppgift är att se till att lagar och regler som begränsar industrin mot dess uttryckliga vilja upplevs på bästa möjliga sätt. Vår kritik mot European Food Safety Agency ledde dock till att deras nuvarande ordförande avgick, så man får utgå ifrån att deras rutiner kommer att förbättras inför nästa utvärdering i oktober i år.

Ministerrådet är förstås ett kapitel för sig. Vår rapport om ministerrådet finns här och den intresserade läsaren kan ta sig till punkt 14:

14. Europaparlamentet upprepar att parlamentet fortfarande väntar på svar från rådet om de åtgärder och önskemål om dokument som framförts i de två ovannämnda resolutionerna. Parlamentet uppmanar rådets generalsekreterare att till parlamentets utskott med ansvar för ansvarsfrihetsförfarandet lämna utförliga skriftliga svar på följande frågor:

a) Rådet har inte regelbundet deltagit i de sammanträden där parlamentets ansvariga utskott för ansvarsfrihetsförfarandet tidigare diskuterat ansvarsfriheten för rådet. Det är dock av yttersta vikt att rådet medverkar så att det kan besvara utskottsledamöternas frågor i samband med ansvarsfriheten för rådet. Samtycker rådet till att medverka i de kommande sammanträden där parlamentets ansvariga utskott för ansvarsfrihetsförfarandet diskuterar ansvarsfriheten?

[...]

ac) Europaparlamentet uppmanar rådets generalsekreterare att till parlamentets ansvariga utskott för ansvarsfrihetsförfarandet överlämna följande dokument:

– En fullständig förteckning över budgetöverföringar avseende rådets budget för 2009.

– En skriftlig förklaring om rådets utgifter för de tjänsteresor som genomförts av Europeiska unionens särskilda representanter.

– Medlemsstaternas förklaring för 2007 (se den ekonomiska verksamhetsrapporten – 11327/10, FIN 278 – punkt 3.2.2, strecksats II).

– Reflektionsgruppens rapport för att förstå varför en sådan rapport kostar 1 060 000 EUR (se den ekonomiska verksamhetsrapporten – 11327/10, FIN 278 – punkt 2).

Detta ska tolkas som att parlamentet har så många som 29 obesvarade frågor om ministerrådets bokslut, som ministerrådet dessutom beretts möjlighet att svara på tidigare men undlåtit att ta i beaktan. Ministerrådet är svenska regeringen och dess Brysselbaserade tjänstemän, och andra regeringar och deras tjänstemän, som inte tycker det är en prioritet att berätta för unionens medborgare och parlament om eller hur de spenderat pengar i enlighet med sin budget. Denna brist på transparens och samarbetsvilja är oroväckande, särskilt med tanke på det stora politiska inflytande som det mellanstatliga samarbetet utöver över de övriga institutionerna.

I praktiken har vi mycket få möjligheter att granska våra regeringars arbete i ministerrådet. Utöver allmänna mediauttalanden är det svårt att säga om de arbetar i den riktning vi har uppfattningen om att de gör. De ger oss heller inga indikationer eller redovisningar som tillåter oss bedömma riktigheten i deras påstådda prioriteringar, och det är här merparten av EU:s demokratiska underskott uppstår.

Så här tycker parlamentet om det i betänkandets tionde punkt:

10. Europaparlamentet beklagar de svårigheter som uppstod inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandena för budgetåren 2007, 2008 och 2009, vilket berodde på rådets ovilja att ha en öppen och formell dialog med budgetkontrollutskottet samt att besvara utskottets frågor. Parlamentet påminner om att det vägrade att ge rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av rådets budget för budgetåret 2009 av de skäl som angavs i parlamentets resolutioner av den 10 maj 2011(15) och den 25 oktober 2011(16).

och vidare i den tolfte:

12. Europaparlamentet beklagar djupt att rådet anser att det – som enda institution inom EU – inte är redovisningsansvarigt för användningen av de medel som ställts till dess förfogande.

Mycket mer finns det nog inte mycket att säga om det. Förra året ledde vägran att godkänna bokslutet inte till några resultat, och frågan är om ministerrådet nu kommer att ta sig i kragen och leva upp till medborgares rättmätiga förväntningar om ansvarstagande och öppenhet. Vår nästa behandling i plenum kommer att ske i oktober, men fram tills dess fortsätter vi naturligtvis arbetet i budgetkontrollutskottet.

Den främsta av de antagna förändringarna innebär att rapporten som nu antagits av utskottet inte kommer att exemplifiera DDoS-attacker som särskilt allvarligt hot mot våra nätverk, utan snarare återspeglar den säkerhetsrisk det innebär att inte ha ett tillräckligt decentraliserat och robust nätverk där viktiga slutnoder inte erhållit adekvat skydd. Det är jag väldigt nöjd med och tror också att kommissionen kommer kunna ta tillvara på den riktlinjen i sitt framtida arbete med nätverksinfrastrukturer. Jag känner mig också nöjd med att både jag och mina kollegor tycker att det är riktigt och rimligt att vi uppmuntrar kommissionen att lägga över en del av ansvaret för att privat infrastruktur ska vara säker och stabil på de privata aktörer som har bäst möjlighet att se över sin egen infrastruktur.

Här hittar man utkastet och förändringsförslagen.

En underlig konsekvens av dagens beslut om kritiska infrastrukturer är att industriutskottet nu de senaste tre månaderna uppdragit både åt ENISA (i betänkandet om ENISA) och åt kommissionen (i det nuvarande betänkandet om CIIP) att utarbeta riktlinjer för medlemsländernas cybersäkerhetsenheters gränsöverskridande samarbeten. Utskottet har också blandat ihop säkerhet och stabilitet i nätverksinfrastrukturer med parlamentets tidigare ställningstaganden i immaterialrättsliga frågor. För mig finns det en tydlig skillnad mellan de aktörer som tillhandahåller nätverksinfrastruktur, alltså kablar, routrar och terminaler för industriellt bruk, och till exempel tjänstetillhandahållare av musik och film på nätet. Den skillnaden borde vara relevant att ta i beaktan i utformningen av lagförberedande arbete, men i den åsikten var majoriteten emot mig.

Måndag

09.30-10.30 Möte med Ericsson

14-14.30 Möte med MEP Gunnar Hökmark angående ACTA

16-16.30 Möte med representant från Community Media Forum Europe
Ett möte för att diskutera deras syn på den digitala standarden DAB och DAB+ inför AMARC-konferensen på onsdag.

Tisdag

08-09 Frukostmöte med Friends of Transparancy
Friends of Transparancy är tänkt att bli nätverk av EU-parlamentariker intresserade av transparensfrågor som går tvärs över kommitté- och partigränser.

11-11.30 Möte med en av gröna gruppens policy advisers för att diskutera ACTA.

17-18.30 Utskottsmöte med ITRE

Onsdag

16.30-19  Communication Rights in the Digital Spectrum
Konferens anordnad av AMARC där Amelia deltar i en paneldebatt

Fredag

11-11.30 Möte med representant från Orange France Telecom

12-13.30 Lunchmöte med representant från Yahoo

Lördag

14.30-16 Internet and social media
Amelia deltar i en paneldebatt som är en del av parlamentets Open Doors day.

Mindre uppmärksammat i Sverige än datalagringsdirektivet (DLD) är dataskyddsdirektivet (DSD) från 1995 (infört som Personuppgiftslagen i Sverige 1998). Kommissionen släppte ett förslag på hur regelverket ska uppdateras i januari i år, vilket har fått mild kritik från de som vill skydda privata data och hårdare kritik de som inte vill det. Vi publicerade en längre text om detta för två veckor sedan.

Invändningar jag tagit emot från olika branschorganisationer (t ex Eurofinas – the voice of consumer credit providers in Europe) inkluderar en oro att det t ex inte kommer att gå att utföra ordentliga kreditundersökningar om man inte får hantera så mycket data som behövs för att man ska klara sina lagstadgade förpliktelser. En underlig invändning eftersom kommissionen medgivit att man får hantera precis den mängd data och under så lång tid (minimiregeln) som behövs för att utföra sådana uppgifter. Man tycker också att det är svårt, tekniskt, att kontrollera vart privata data hamnar efter att de publicerats på en hemsida (rätten att bli bortglömd). Jag kan visserligen tänka mig rätten att bli glömd som en tänkbar utmärkt affärsmöjlighet, vars potential industrin för tillfället inte anser sig tillräckligt innovativ för att kunna uppfylla. Reglering kan ju också användas för att styra den tekniska utvecklingen i privatlivsvänlig riktning och det är inte nödvändigtvis dåligt, menar jag.

Situationen att man går över från direktiv till förordning då? Skillnaden är att förordningen blir direkt tillämpbar i alla medlemsländer samtidigt, och att kommissionen i egenskap av exekutiv institution blir skyldig att upprätthålla förordningens ord. Hade det varit ett direktiv hade man istället behövt införa direktivets regelverk i alla medlemsstater och haft ett fortsatt mycket stort ansvar dels på nationella lagstiftande församlingar och dels medlemsländernas dataskyddsmyndigheter för att säkerställa efterlevnad. Erfarenheterna från DSD-1995 visar att tillämpningen av dataskyddsdirektivet i de olika medlemsstaterna var mycket ojämn och i många fall bristfällig. Tydliga regler i hela unionen som är likadana överallt kommer också att hjälpa företag eller enskilda som vill agera över gränserna, som ju så ofta händer på internet, utan att oroa sig för olika juridiska krav på olika ställen.

Bör det vara kommissionen som utarbetar tydliga riktlinjer för arbetet med dataskydd? Jag har svårt att se att de nationella regleringsmyndigheterna helt kommer att spela ut sin roll. Snarare tror jag att det kommer uppstå en liknande situation som på konkurrensområdet, där kommissionen har väldigt tydliga riktlinjer för alla former av konkurrensbegränsande beteende som uppstår i handel mellan medlemsländerna, medan de nationella myndigheterna ägnar sig åt mer lokala företeelser. Den relevanta frågan för mig blir istället om jag litar mer på kommissionen i deras ambition att utarbeta bra riktlinjer för mig, än vad jag litar på t ex brittiska, tyska eller nederländska myndigheter (de medlemsländer jag bedömer som troligast att ha webhosting och cloud services för företag, på grund av infrastrukturell kapacitet och nuvarande marknadsfördelning) att vara särskilt benägna om att skydda mig som svensk privatperson mot de faktiskt multinationella, gränsöverskridande företag som oftast hanterar min persondata slarvigt.

Artikel 29-gruppen har arbetat nära kommissionen under hela transponeringsprocessen för DSD-1995, och det finns ingen anledning att tro att kommissionen kommer att förkasta de nationella dataregleringsmyndigheternas (i Sverige Datainspektionen) erfarenheter i framtiden.

Är det ett problem att insynen från parlamentet och ministerrådet är för lågt? Svårt att säga. European Data Protection Supervisor och Artikel 29-gruppen har ett svårt jobb framför sig varän ansvaret för att arbeta ut riktlinjer hamnar. Olyckligtvis är det väldigt starka kommersiella krafter som skulle ha intresse av att tänja på regelverket, och oviljan att investera i nya, bättre affärsmöjligheter som skyddar privata data är förhållandevis hög.

Det finns en stor misstanke mot att överreglera industrin, som oftast tar sig uttryck i att man viker sig för industrins naturliga rädsla för förändring. I slutändan kommer det att handla om huruvida väljare väljer att rösta på politiker som tror att en väl reglerad industri klarar av att driva samhället framåt på de premisser samhället håller med om.