Sökformulär

Vid närmare granskning missbrukar polisen hemliga tvångsmedel

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har granskat tre beslut av Polismyndigheten i Dalarna om användning av hemliga tvångsmedel i elektroniska miljöer - du vet, platsen där dina barn, banker, mataffärer, vänner och föräldrar hänger. De kom fram till att polisen använt hemliga tvångsmedel på ett felaktigt sätt, och har anmält polisen till åklagarmyndigheten.

Det lite förtroendeingivande, men knappast mer som när jag pratade med en av deltagarna i statliga offentliga utredningen 2012:44 om användning av hemliga tvångsmedel. Denna delgav att "polisen oftast inte verkar missbruka sina befogenheter". Den uppmärksamme läsaren noterar omedelbart orden "oftast" och "verkar". Båda uttrycker så kallad konditionalitet eller på vanlig svenska: det behöver inte vara ett korrekt antagande att polisen använder hemliga tvångsmedel på rätt sätt.

Vi vet nu att när man granskat tre fall, har polisen åkt dit. Men det är väldigt enkelt för polisen att använda hemliga tvångsmedel, särskilt i elektroniska miljöer. De behöver inte berätta för någon, de behöver inte domstolstillstånd annat än om de vill använda materialet i en förundersökning - för sådant material polisen hemligt tvångsavlyssnar som inte ska användas i en förundersökning har vi alltså inga fungerande granskningsmekanismer, och inget sätt att utkräva ansvar. Man kan skriva ett PM till sin chef att man vill kolla upp nåt bara, och så får man göra det. Vi vet att polisens törst på tvångsmedel mot människor i digitala miljöer skapar en marknadssituation där företag som vill sina kunder eller deras användare illa premieras och företag som vill sina kunder och deras användare väl anklagas för rättshaveri.

Man kan förutsätta att för varje anmälan Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden gör, är det många svenska medborgare som blir offer för polisens digitala klåfingrighet utan att få någon möjlighet till upprättelse. Vi kan också förvänta oss att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden inte kommer granska alla beslut jämt. Det vi absolut bör ha i åtanke är att polisens tekniska system är byggda specifikt för att underlätta den här sortens missbruk.

Vi ger alltså mycket lite hjälp och stöd till de poliser som upplever att människors intresse av rättssäkerhet, trygghet och säkerhet även i digitala miljöer är värd att bevara.

När ska någon med politiskt ansvar och som vågar leda, också för rättssäkerhet, ordna så att

  • Ta bort alla möjligheter till hemliga tvångsmedel utan föregående domstolsprövning, och
  • Säkerställ att inga hemliga tvångsmedel riskerar att gå ut över säkerhetsåtgärder i tekniska system.

?

Vi ska inte, som medborgare i en rättsstat som anspelar på att ha långa anor och stark tradition av rättssäkerhet, behöva sitta och vänta på nyheten att vår polis, precis som den irländska, använder hemliga register över medborgarnas förehavanden som en sorts stalker-Facebook. Hjälp polisen hjälpa oss - ge dem juridiska och tekniska verktyg de faktiskt behöver, istället för det här hemliga osäkerhetstramset vi för närvarande drabbas av!

9 kommentarer

Och den föregående domstolsprövningen ska vara en riktig domstol, inte bara någon "stämpla ett papper bakom stängda dörrar"-grej. Den ska ske enligt offentlighetsprincipen, och den som eventuellt skall utsättas för tvångsmedel skall få möjlighet att närvara, höra anklagelserna mot honom och försvara sig.

Nja, det blir ju lite kontraproduktiv om polisen måste informera dem de ska bedriva spaningsverksamhet mot om att de gör det. Det vore ju som att höra av sig innan man kommer förbi och gör en husransakan eller razzia så de misstänkta hinner röja undan bevis.

Men polisen ska inte ägna sig åt slentrianmässigt nyttjande av hemliga tvångsmedel precis som Amelia skriver.

Polisens huvuduppgift är att förhindra brott, inte att fånga brottslingar efter att de begått brott. Så, om det planerade brottet inte blir av för att avlyssningen är känd, så har de gjort vad de ska.

Nja, jag vet inte om det är så lyckat att utöka polisens uppdrag till att förhindra brott. Problemet är att brottsförebyggande åtgärder måste konstrueras konsekvent i hela samhället: även skolan, fritidsaktiviteter, sjukvård, gatlyktor, osv är delar av brottsförebyggande verksamhet. Vi vill ogärna att polisen ska ta över ansvaret för gatubelysningen, skolmaten och rena lakan på akuten.

Jag tror du missförstod mig. Jag skrev att polisens huvuduppgift är att förhindra brott, inte att brottsförhindrande är ett ansvar som huvudsakligen ligger på polisen.

Min poäng var att det är inget problem om den som avlyssnas får vata det, det handlar bara om att polisen måste släppa sin "antal fångade bovar"-snuttefilt.

Man borde absolut ha krav på föregående domstolsprövning inför varje användning av ett hemligt tvångsmedel. Man borde heller inte ha automatiska verktyg för hemliga tvångsmedel, eftersom man vill att det ska finnas aktörer i vägen mellan polisen och medborgaren som via domstolsbeslutet samarbetar med polisen.

Att polisen måste bedriva spaning är en självklarhet. Men det ska ände ske i hänsyn till den personliga integriteten. Samt att sannolika skäl måste vara den misstankegrad som berättigar vissa tvångsmedel. Att bedriva spaning i stor utsträckning på lösa grunder skapar en osäker rättapparat och leder till koroption. Där av måste det finnas riktlinjer för hur denna infiltration och spaning får bedrivas.

Man borde absolut ha krav på föregående domstolsprövning inför varje användning av ett hemligt tvångsmedel. Man borde heller inte ha
automatiska verktyg för hemliga tvångsmedel, eftersom man vill att det
ska finnas aktörer i vägen mellan polisen och medborgaren som via
domstolsbeslutet samarbetar med polisen.

Lägg till ny kommentar